Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En brudkammar-scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giltighet, denna förfärande köld är i stånd att
afväga och beräkna vår framtid?“
“Ditt sinne förvillar dig, Ludvig!“ svarade
Lavinia, och några lätta rynkor förmörkade
hennes, panna. “På din första fråga har jag
redan svarat, då jag förklarat att jag bedrog
mig sjelf, men upptäckten kom för sent att
blifva till nytta.. Hvad åter,“ tilläde hon, djupt
rodnande, “andra frågan vidkommer, borde
dina ögon derpå redan ha gifvit dig det
säkraste svaret. Då du inträdde i detta rum,
förmådde jag knappt hålla mig uppe, och om jag
nu kan det, så märk att det endast är derföre
att jag nu ingenting har att befara.“
Sedan Lavinia yttrat dessa ord, blef det
för några ögonblick fullkomligt tyst i
brudkammaren.
Framför den åter lifvade bilden stod
brudgummen med rynkade ögonbryn och hårdt
sammanpressade läppar.
“Nej, du har visst ingenting att
befara!-sade han med iskall ton, bugade sig och var
på väg att lemna rummet.
I detta ögonblick vann den starka qvinnan
en svår seger öfver sig sjelf. Stoltheten
ropade ljudligt: “Låt honom gå, visa honom din
likgiltighet!" men eftertanken rådde till annat.
“Blottställ oss icke!“ bad hon med oro.
“Vi blifva ämne för tusen kringflygande
anekdoter .. Så länge du icke öppnar denna dörr,
kommer hvad här passerat icke utom de fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
