Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Annandags-morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf klappade tre slag på de nygiftas
dörr.
Lavinia spratt upp ur den lätta
morgon-slummejm. Hon låg vänd åt samma sida, på
hvilken soffan stod. Hennes första blick föll
således på den Men så när hade hon
upp-gifvit ett ångest-rop .. soffan var — tom.
“Store gud,“ sade hon halfhögt, “han har
rest! Den afskyvärda menniskan har lemnat
mig qvar till hån och åtlöje."
•‘Döm mig bättre!“ svarade en röst helt
nära henne.
Rodnande såg sig Lavinia tillbaka åt
andra sidan.
Hennes make hade, fullt omklädd för resan,
kastat sig på parad-sängens yttersta sida.
“Min gud, bäste Ludvig, förlåt, förlåt!"
“Genera dig icke!“ svarade ryttmästaren
med beundransvärd likgiltighet. “En
såafsky-värd menniskas förlåtelse betyder mindre än
intet, men efter meningen just var att undvika
åtlöje, borde väl denna plats icke sqvallraom
sanningen. “ .
Ny klappning på dörren.
“Det är snart middag, mitt herrskap!"
“Åhå, god morgon!“ ropade ryttmästaren,
som mycket ordentligt låtsade vakna. “Jag
är straxt till din tjenst, min bror!“
“Hur mår du, sötaste min lilla syster?"
“Jo, jag tackar!^ svarade Lavinia, men så
sakta att Rudolf nödgades upprepa frågan.
Etl är. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
