Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Annandags-morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Min hustru förklarar att hon mår
fullkomligt väl och gläder sig åt det vackra
res-vädret!" rapporterade Ludvig, under det han
med litet bråk stökade omkring för att hastigt
blifva klädd.
"Jag kommer igen om en stund och
hem-tar dig, svåger!" sade Rudolf.
“Förträffligt!" menade ryttmästaren, idet
han, försmädligt leende, såg på sin fru. "Jag
kan då taga min retrett ditufc för att icke
såra din blygsamhet, medan du stiger upp."
”Åh, det behöfs icke!" svarade hon och
satt i samma ögonblick vid toalett-bordet.
Afkastande den lilla spetsmössan, enda
tecknet till att hon hvilat, började hon
skyndsamt upplösa sitt jrikfy sköna hår, som snart
svallade omkring henne ända ned till midjan.
Tyst betraktade henne ryttmästaren.
Förlägenhetep och förtrytelsen hade
sam-fäldt blandat den lysande korallfargen på
La-vinias fina kinder och gifvit ögats sköna spegel
några skygga skuggor. Vingsnabbt flög
kammen genom de glänsande vågorna, och så
upptagen var den äkta mannen att följa sin
hustrus rörelser, att han knappt hörde då
Rudolf för andra gången gaf sin ankomst tillkänna.
"Rudolf väntar!" yttrade Lavinia och
kastade en icke otvetydig blick öfver spegeln åt
dörren.
"Jag förstår. Men då det utan tvifvel är
så väl sista som första gången jäg är när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
