Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vet jag icke hvarföre jag ej skulle hoppas
att få min tillärnade patient i så goda
händer. “
“Ja, jag vet just icke heller något hinder!"
svarade den beskedliga frun, som hade mycket
förtroende och litet svaghet för sin doktor. “Jag
har väl förr aldrig haft någon hyresgäst, men
efter mitt hus är det enda, som passar, så kan
han ju få bo här. Vi skola icke besvära
hvarandra. “
“Tusen förbindliga tacksägelser, min allra
bästa fru Schönberg! Då anse vi saken som
uppgjord."
Efter ett par veckor flyttade den resande
unge mannen in i sin tysta bostad, och utom
det första, något ovanliga springet i trapporna,
förblef allt sig likt, och fyra dagar förflöto,
utan att tant på minsta sätt stördes i sina
ljufva sysselsättningar eller Lavinia i sina
funderingar öfver den stackars sjuklingen.
Men se, en vacker eftermiddag, just
midt-emellan kaffet och speltimman, anmälte
betjen-ten baron L:s besök, och några minuter
der-efter inträdde hyresgästen.
Det var en skön yngling, med svärmiska
ögon och mjuka drag, tankfull och mild. I
hela hans väsende förrådde sig ett behof att
ej synas lidande, och så snart de första
hels-ningarne voro förbi, förklarade han öppet att
hans önskan efter en enslig bostad alldeles
icke härflöt af hans svaga helsa, hvilken icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
