Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek, och för det andra icke, under denna
tid af sitt lif, kände nöje i de glada
sysselsättningar, som utgjorde hennes unga
svägerskas verld. Att ordna huset, så att det
kändes gladt och trefligt för Rudolf, att läsa, spela
sina älsklingsstycken och tala vid personer,
som kunde underhålla ämnen af något värde,
var Lavinias enda nöje, och för hvarje dag
röjde sig allt mer och mer olikheten i
svägerskornas lynnen och tycken.
Rudolf, med sin öppna, lättrörda själ, gick
emellan båda, men var han för uppmärksam
mot Lavinia, blef Julia afundsjuk. Hängafhan
sig åter för mycket åt sin hustrus inflytande,
klagade väl icke Lavinia, men Rudolf förstod henne,
och hemmet blef ej alldeles så rikt på
säll-het som han hoppats, trots kärleken och det
lekfulla lif, hvaruti Julia dansade omkring honom.
Vid den tid, då Lavinia som djupast kände
att hon var öfverflödig och dock icke, utan
att innerligt såra Rudolf, kunde skiljas från
hans hus, vid den tid, då hon erfor behofvet
af ett nytt lif, nya pligter, ny verksamhet, för
att komma ur en sinnesstämning, som lade
allt tyngre ^ettrar på hennes själ, ankom
rytt-mästare C:sköld till staden.
Lavinia hade sett honom några gånger
förut och visste att han var en utmärkt aktad
och hederlig man, om hon ock ej kände något
mera till hans förmån. Och emedan han hade
så litet att bjuda och hon så litet att gifva,
Ett år. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
