Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De nygifta på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef genast derom öfvertygad, då hon såg den
friska rodnaden på sin makes kind förvandlas
i ett slags hy, som hvarken var blå, hvit eller
gul, men dock upptog något af hvaije i dessa
farger, och då hon ytterligare hörde liknelser
till ljud, hvilka röstens häftiga brytning i
början gjorde obegripliga, men som småningom
förvandlades till ord, korta, låga, bestämda och
så lydande:
“Var lugn, jag skall icke vidare frångå min
karakter!“
Lavinia bleknade. Hon kände, att om
ingenting nu komme emellan, om han införde
henne i sitt hem under inflytelsen af denna
sinnesstämning (och detta hem började redan
synas), skulle den blifva långvarig, kanske
omöjlig att någonsin förmildra.
Men hvad ville hon också hitta på att säga,
hvilket sätt kunde vara det rätta att iakttaga
mot denne man, som bon nyss försvarat mot
hans rykte, hvilket dock på det hela kanske
icke var så ogrundadt? Skulle hon söka slå
om ämnet och låtsa om ingenting... skulle
hon erkänna sig hafva sagt något, som icke
var alldeles rätt, eller skulle hon visa sig
fruktande, orolig, ledsen, sådan som hon
verkligen var?
Hon förkastade alltsammans.
Det första gåfve henne anstrykning af ett
lättsinne, som var främmande för arten af
hennes lynne, det andra skulle lätt kunna leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
