Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De nygifta på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kan icke fullgöra min tjenst som
kavaljer!" Så fort sista vecket af Lavinias
klädningsfåll försvunnit öfver fotsteget, slog han
med en lätt bugning igen vagnsdörren, och
var, innan hon ens hann fråga om han icke
skulle komma med, uppe på kuskbocken der
han sjelf fattade tömmarne.
Liksom en storartad fondkuliss vid ridåens
uppgång slår åskådarens öga med sin
imponerande skönhet så framställde sig för
Lavinias blickar, då vagnen krökte om kullarne,
det vildt sköna Rosenborg.
Det hvitrappade huset, med sina höga
fönster, sin veranda till första våningen och sin
frontispis i andra, antydde beqvämlighet, men
ingen pompös lyx. Och det kunde umbära en
sådan, emedan det rundt omkring sig hade att
skryta af de mest omvexlande taflor. Hela den
herrliga dalen tycktes, jemte en stark och präktig
å, som muntert dansade igenom den, uppbäras
på fjällens skogklädda jättearmar, medan här
och hvar en mörkgrå klyfta, med sina nakna
väggar, blifvit utstött från den moderliga famnen.
Konsten hade ej heller varit overksam:
derom vittnade trädgårdarne, gångstigarne i
fjällparken och de små vårdade holmarne i ån.
Nu svängde vagnen upp på gården och
höll framför hufvudbyggnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
