Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man. Deras ögon möttes, och de syntes bägge
öfverraskade vid att ertappa hvarandra på ett
uttryck ännu mera främmande än den vanliga
kalla höfligheten, den icke sällsynta
förlägenheten.
I det omnämda gemensamma ögonbesöket
låg nemligen en viss oro, en viss rädd fruktan
att folket skulle veta så mycket Synbart hade
Lavinia äfven hört något, och ovilkorligt räckte
ryttmästaren sin hustru armen, då de i
detsamma stego uppför den sista branta afsatsen.
Den ena af de kyrkbänkar, hvilka tillhörde
Rosenborg, var belägen på läktaren och halft
inbyggd så att man befann sig i den helt
af-skild. Det unga herrskapet hade satt sig till
rätta, och Lavinia reste sig åter upp från den
tysta bönen, då hon på läktaren midtöfver, i
en likadan inbyggd bänk, varseblef en ung,
frappant vacker, men obeskrifligt blek qvinna,
hvars kinder likväl hastigt färgades af en röd
sky, då hon med en långsam, nästan ödmjuk
böjning på sitt hufvud besvarade
ryttmästarens djupa och aktningsfulla helsning.
Från sidan kastade Lavinia en blipk på
sin man, men han höll ännu sina ögon riktade
på fruntimret i bänken midtöfver. Då han sedan
drog sig tillbaka och lutade sig intill
ryggstödet, undföll en suck hans läppar.
Alltsom bänkarne nu fylldes afmenniskor,
märkte Lavinia med -förundran att den unga,
synbart lidande qvinnan allt mer och mer blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
