Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljödo nu hennes mans ord i hennes öron: “Be*
höfver hon något annat förord än det, att hon
är olycklig ?“ Och då man nu nära uppnått
den henne obekanta, lade Lavinia handen på
öin mans arm och sade mildt öfvertalande:
“Bäste Ludvig, låt oss tillbjuda henne att åka
med oss så långt vi hafva sällskap?“
“Skulle du vilja det?“ svarade ryttmästaren
med klarnad blick. “Skulle du tänka
annorlunda nu, än då jag i kyrkan bad dig helsa
på henne ?“
“Jag hann då icke att tänka alls eller,
för att vara rätt uppriktig, jag blef öfverraskad
af så många tankar, att jag icke hann taga
något beslut. Nu deremot — ack, jag ber dig,
säg åt kusken att han håller!“
“Men jag måste först nämna för dig att
denna arma varelse, dotter till en afliden
kom-’ minister här i församlingen, tillhör de fallna
englarne. Derifrån kom den oblyghet,
hvarmed man ansåg sig ega rätt att betrakta henne,
då hon en gång dristade sig i Guds hus,
liksom icke det vore för alla. De hycklerskorna!
Jag tål ej denna säkerhet, denna stolthet, som
vittnar om brist på både hjerta och uppfostran
.,, Håll, Jonsson!“
Vagnen stannade.
“Mamsell Rehnman,u sade ryttmästaren och
sträckte sig så långt utom vagnen, att
kyrkfolket både före och efter dem måste höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
