Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, “min hustru fr&gar om ej mamsell
Marie vill &ka hos oss? Väglaget är svårt. “
Flickan vände sig om, och Lavinia
häpnade öfver det starka intryck den obekanta
gjorde på henne — eller kom det sig deraf
att denna sjelf syntes af Lavinias åsyn djupt
brydd och upprörd? Marie Rehnman fäste
sitt öga blott för en sekund på henne, men
denna blick innebar dock en så varm
tacksamhet, . en så ren, innerlig och blyg känsla,
att Lavinias deltagande fördubblades.
“Jag tackar oändligen," sade hon med en
röst af det mildaste välljud, “men jag är icke
trött, icke det ringaste!*4 Och utan attafvakta
en ny inbjudning, helsade hon djupt och
fortsatte vägen.
“Kör, Jonsson!"
Och det bar af som en blixt förbi den
vackra fotgångerskan.
“Den skrämda dufvan var glad att gömma
hufvudet under sin egen vinge!“ sade
ryttmästaren. “Emellertid tackar jag dig för din
godhet, kära Lavinia! Jag hoppas att den
stackars Marie skall hafva godt af att du visat
henne och alla dem, som sett det, att cZwicke
föraktar henne.“
“Bevare mig gud derifrån! Jag vet ju
ingenting om hennes olycka.“
“Ingen vet något derom, men man
föraktar henne desto mer, emedan man
ingenting vet, ingenting kan gissa.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
