Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liten rörelse i det inre rummet, och
Lavinia, som var så skakad att hon nästan icke
kunde flytta sig från stället, visste knappt hur
hon åter kom in i förmaket.
Just som hon der satt sig ned, för att med
all den fattning, hon kunde samla, afhöra och
ingå i prostinnans meddelanden om några
vigtiga hushållsrön, trädde ryttmästaren ut från
herrarnes rum och frågade sin hustru om han
finge säga till om förspänning.
“Åh, det är alltför tidigt!" försäkrade
prost-finnan.
Men Lavinia, som ingenting högre
önskade än att så fort som möjligt komma bort från
detta förfärliga tvång, förklarade genast att
hon vore fardig och att hon för denna gång
måste försaka nöjet att längre dröja qvar,
emedan hon hela dagen plågats af den svåraste
hufvudvärk.
Efter en qvarts timma var herrskapet i
vagnen.
De bägge makårue lutade sig mot hvar
sitt hörn, och intet annat ljud förnams än
bullret af de rasslande hjulen. Slutligen ändrade
ryttmästaren ställning och utsträckte armen så
långt att den vidrörde Lavinias lif. Det var
första gången han tillät sig något sådant.
I detta ögonblick var det henne
emellertid, framför allt, fullkomligen omöjligt att finna
sig i en dylik förtrolighet, antingen den nu var
honom medveten eller ej... Så lugnt hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
