Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin redbarhet och jernfasta karakter, ur st&nd
att bedraga, och han öfvergår dem alla!“
Då Lavinia icke besvarade hans sista ord
och ej vidare gjorde någon fråga, teg Ludvig,
sårad af hennes likgiltighet vid ett förtroende,
det endast hans föregående sinnesstämning
kunnat framkalla. Lavinia var ännu mindre
angelägen att förnya ämnet, och sålunda kom
man hem i ett lynne, som gjorde ensligheten
till det dyrbaraste af allt.
“Min hufvudvärk har tilltagit i den grad,
att jag måste be dig ursäkta att jag icke
kommer till bordet!" yttrade hon och gjorde en
lätt nigning för sin man, som svarade endast
med en stum bugning.
Då hon var borta, kastade han sig genast
på en soffa i salen. Hans kinder brunno, hans
öga hade en glans, som der sällan
uppenbarade sig, och på hans ansigte vexlade de mest
olika uttryck. Än for deröfver ett moln af
djup sorgsenhet, än ett sken af den lifligaste
glädje, än åter en blixt af vrede.
Det syntes klart att hans själ sträfvade att
reda en mängd olikartade känslor, som ville
bana sig ett utlopp alla på en gång, men så
fort, så hejdlöst att de stängde vägen för
hvarandra.
“Det är serveradt, herr ryttmästare!"
annonserade fru Brunsberg i högst egen person,
der hon med sitt fryntliga leende inträdde i
salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
