Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansigte. I sin ungdom hade hon varit
utropad för den största skönhet, och än i dag
fans en finhet och skärhet i anletsdragen, som
ännu mera höjdes och förädlades genom den
fromma glansen i hennes mörka öga. Det
alldeles silfverhvita håret var sammanknutet
öfver hårfästet i pannan och upplagdt i en
våg, hvilket, då den hvita veckade mössan
sattes deröfver, gaf henne ett vördnadsbjudande
utseende. Dock, hur helst hon klädt sig, skulle
denna enkla, värdiga qvinna väckt vördnad,
ty en sann, en varm gudsfruktan talade i
hvarje hennes drag. Hennes lif, hennes
lef-veme var kärlek och ödmjukhet.
“Åh, du barn,“ sade hon, mildt blickande
på Marie, som flitigt böjde sig ned öfver
arbetet, “hvarför skall du vara så mån om att jag
icke får se dina ögon i dag?“
“Mina ögon, mamma?“ Marie bemödade
sig att fästa dem på modern, men det blef
endast en half blick, och i den låg en bön att
slippa se upp.
“Stackars liten, hvad kommer nu åt dig,
när du skyggar för mig? Kom hit och sätt
dig här hos mig och låt mig få reda på
alltihop. Du har icke velat riktigt se på mig, se’n
du kom från kyrkan i går, och det var just
der som du skulle lära dig ödmjukhet och tro.“
“Ack, mamma!“ En sakta suck häfde Maries
bröst.
“Kommer du då icke?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
