Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon, ty äfven modern hade tårar, tårar af
djup, innerlig smärta.
“Ack, hvad mamma lider för mig! Det
är mitt bittraste, mitt hårdaste straff."
“Ja, när jag ser dig otröstlig, häftig,
orolig, som i dag, då lider jag. Men blott du
vill vara min fromma, tåliga Marie, blott du
vill hafva tröst i ditt hjerta och tro att Gud
ser din själs renhet och för den förlåter dig
en villa, som du så länge och djupt begråtit,
då är jag nöjd, ty all sorg kommer från
Herren, och hvad han lägger på vill jag tåligt bära.“
“Men jag, mamma, jag, som icke har detta
engla-sinne, jag frätes ständigt af det lidande
jag ådragit mig. Och hur skulle väl annat
vara möjligt? Fins det på jorden ett
grymmare qval, än det att hafva fört vanära öfver
en moder, så djupt ärad, älskad och aktad af
alla menniskor som mamma! Det låg intet
fel i min uppfostran: jag hörde ju, från så
långt jag kan minnas, fromma och heliga läror,
och jag hörde dem ej blott, jag lärde dem
genom den ömmaste moders exempel... och
ändå... ändå... O, det är alltsammans en vild,
osalig dröm, men det rysliga är att den ej
förgår, som andra drömmar, när jag om
morgonen vaknar!“
“En gång, tro mig., älskade barn, när du
med djupare undergifvenhet lärt dig fördraga
smärtan, när din själ blifvit så lugn att den
ej rubbas vid minsta vindfläkt, skall bitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
