Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Den unga gräsenkan får ett oväntadt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva förtärt något, så skall du fågifva mig
en kopp té, när jag reser: det blir precist om
två timmar. Men var nu öppenhjertig—jag
afstår icke från att få veta hvad som vållat
dessa rykten."
“Som du vill!“ sade Lavinia, då hon efter
ett par ögonblicks frånvaro återkom, visande
ett lugn, som hon likväl icke i denna stund egde.
Hon hade fast föresatt sig att, hvad sqvallret
än förmälte, icke erkänna verkliga förhållandet.
Då hon nu satt bredvid brodern i soffan,
slöt han henne förtroligt, men med en
häftighet, som vittnade att han led mer än han ännu
ville säga, intill sig. “Lavinia,“ yttrade han
sakta, “man påstår att du är olycklig, att
Ludvig är kall och sträf mot dig och att hemmet
redan blifvit honom sjelf så tungt att han flytt
ifrån dig.“
Nu behöfde Lavinia hela sin fattning, för
att icke låta Rudolf blicka för djupt in i
hennes själ, isynnerhet som hon just nu upprördes
genom hågkomsten af Ludvigs egna ord, att
vantrefhaden fört honom bort. Han hade dock
sagt detta i en sinnesstämning, som ej gjorde
orden tillförlitliga, han hade sjelf erkänt att
han haft orätt, och i tryggheten af det hopp,
denna sista erinran skänkte henne, beredde
sig Lavinia att bestämdt motsäga ryktet.
“Du tiger, min stackars syster?"
“Äf häpnad ja; af smärta, Rudolf! Det
gör mig bittert ondt att höra Ludvig, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
