Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Den unga gräsenkan får ett oväntadt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han visar, härrör derifrån. Men han blir sträng
vid en blott misstanke."
“0 ja, det vet jag alltför väl! Jag förstår
honom dock och aktar honom för högt att icke
vara mån om hans aktning... Men nog nu om
oss! Nu är turen hos dig."
"Ja, nu är den hos mig, och jag skall gifva
mitt förtroende mera fullt, än du gaf mig ditt.
Ty jag, Lavinia, har icke detta behof att gömma
allt inom mig sjelf. Jag kan icke lefva utan
kärlek. Jag älskar deltagandet, jag älskar alla
varma, milda känslor, och jag skulle förgås
vid försöket att under en djup och stor sorg
— den himlen bevare mig ifrån — söka
upprätthålla mig endast genom den trösten: Ingen
ser ditt sår., hvad betyder då om det svider
aldrig så mycket, du kan ju icke mer än dö
deraf."
“Hvar och en har sina åsigter!" sade
Lavinia, i det hon ömt tryckte Rudolfs hand.
“Men om du, älskade bror, blefve olycklig,
skulle jag känna den sorgen djupare, än jag
känt mina egna.“
“Jag nästan tror det, men ännu,
gudske-lof, står icke olyckan vid min dörr. Det var
blott, när jag reste hemifrån, några strömoln
som läto mig ana, att en storm i framtiden
möjligen kunde sammandraga sig.“
“Jag gissar förhållandet: din resa hit väckte
Julias missnöje? Ack, hon håller så mycket
af dig, att bon lider vid första fläkt af fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
