Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under det grefven talade, brunno lågorna
på ryttmästarens kinder allt starkare. “Är du
säker, bäste Adrian," sade han med en röst,
hvars förtroliga och ovanligt milda ljud
särdeles förvånade grefven, "är du riktigt bestämdt
säker att du sett allt det der?"
“Ja, lika säker som att jag sett dig i ett
förhållande, hvilket jag fruktat att aldrig få se."
“Verkligen... Hvilket då?“
“Som kär man.“
“Jag––Hvad tänker du på! Tror du
att jag är kär? Du vet väl, min bäste Adrian,
att jag aldrig varit det och aldrig kan bli det!“
“Ja, nog vet jag att du intill ditt andra
gifte aldrig erfarit väldet af denna känsla, men
att du nu gör det — och det till ingen ringa
höjd ändå — vore alltför löjligt att neka. Och
hvarföre skulle du neka att du älskar en hustru,
så skön och intagande, hvars enda af mig kända
och anmärkta fel troligen icke härflyter från
någon annan kalla än begäret att öka sitt välde
öfver ditt hjerta?"
“Åter ett misstag! Det främmande, som
du anmärkt i Lavinias sätt, är just sjelfva det
naturliga hos henne med förhållande till mig.
Hvad du åter upptäckte i hennes ögon är
endast små solglimtar, dem hennes goda hjerta
icke kan återhålla."
"Åh, verkligen?" utbrast grefven med
förställd allvarsamhet.
“Alltför verkligt, min vän! Men hvad be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
