Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starka rörelser, han sjelf erfarit denna afton,
han måste också i dess djupaste djup utforska
de ord, hvarmed Lavinia besvarat hans anhållan
om brefvet. ’Hör mig, Ludvig, och var billig!
Detta bref är — förödmjukande för mig. Jag
vill icke, förstår du, jag vill icke att du skall
se det.’
“Jag förstår icke," sade han till sig sjelf,
“hvarför just detta yttrande gjorde och ännu
gör ett så utomordentligt intryck på mig. Det
låg i detta du något som fortare återgaf mig
tron på hennes sannfärdighet, än brefvet sjelft
skulle förmått. Men är det åt dem, vi hålla
kära, eller åt dem, för hvilka vi endast känna
likgiltighet, som vi minst önska förtro något
för oss förödnyukande?"
Ryttmästaren, som egentligen aldrig
erfarit någon förödmjukelse, gjorde sig likväl nu
ett ofantligt besvär att bläddra igenom alla
sitt lifs minnen, för att spåra upp någon sida,
der det, han ville ha reda på, stode att finna.
Men han pinade sig härmed förgäfves och blef
slutligen förargad öfver att hans erfarenhet
skulle vara så fattig. Då saken emellertid för
ögonblicket icke stod att hjelpa, företog han
sig att improvisera åtskilliga förhållanden, der
förödmjukelser af flerfaldrig art förekommo,
och detta slog så lyckligt ut, att han snart
med fullkomlig visshet kunde bestämma att
Lavinia skulle blifva den sista person, till
hvil-ken han i ett så beskaffadt läge förtrodde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
