Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lavinias öga. strålade af en inre glädje, som
hon ej kunde dölja. “Gif Charlotte med dig,
Evy lilla... Se så... Jag tycker det är så
roligt, då de från början lära sig att dela allt
med hvarandra. Derigenom hoppas jag att de
bevaras från att i framtiden erfara någon känsla
af afund.“
“Haf tack för denna ömma omtanke, bästa
Lavinia.. Men säg mig nu hvad du gjort vid
dem?“ tilläde han halfhviskande. “De voro
icke alls vackra — och nu, om icke
faderskärleken förblindar mig, äro de riktigt söta.“
“Åh, det är bara fruntimmers-trollkonster!“
svarade hon glädtigt. “Du tror icke hvad
toaletten hjelper upp de små behag naturen
förlänat. Det var ingen, som förstod sig på att
välja färger åt de små varelserna och att sy
deras kläder nätt och prydligt. Nu, sedan den
saken är på rediga fötter och de blifvit litet
mera sällskapslika, synes ock deras utseende
i sin rätta dager. Tro mig, de bli riktigt täcka
med tiden“ ...
Men förflöt julaftonen lugnt, glädtigt och
angenämt, så började juldagen med moln, som
icke hastigt skulle skingra sig.
Redan på förmiddagen klagade lilla
Charlotte öfver sitt hufvud: en brinnande feber
tillkom, och nu voro alla ryttmästarens tankar
uteslutande egnade åt henne. Det onda, långt
ifrån att gifva sig under natten, då både
Ludvig och Lavinia förblefvo uppe, tilltog med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
