Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
i grefve Adrians och tryckte den hårdt. “Det
du säger gör mig godt. Under denna sista
vecka har jag sjelf kommit på samma tankar.
Men svara mig öppet: missleder jag mig sjelf,
eller har icke Lavinia märkligt förändrats ?“
“I sitt yttre förhållande erkänner jag att
hon gjort det, och jag har stundom funnit henne
icke blott stel, utan iskall emot dig; men fast
snön bor på kinden och läppen, glöder det
dock i hjertat. Då dina steg höras i det yttre
rummet, skulle jag förnimma dem, om jag än
vore döf, icke genom något slags ljud, utan af
uttrycket i hennes ögon, darrningen af hennes
hand eller en hastigt försvinnande sky öfver
hennes ansigte.“
“Store gud, om det vore så, om du icke
bedroge dig–– Men, i himlens namn, hur
skall jag förstå att du kan observera henne så
noga! När har du haft tillfälle att göra dessa
iakttagelser, som sannerligen fordra hela
höjden af din vänskap?"
Grefve Adrian vände sig om och kastade
åt sidan ett plagg, som låg i vägen för
intagandet af en beqvämare ställning. “Åh,“ sade
han, “du vet att jag icke gerna kan lefva en
längre tid med menniskor utan att något
reflektera öfver de förhållanden, jag ser
utvecklas inför mina ögon. Dessutom erinrar du dig
väl att jag ibland läst för din hustru. Vid flera
sådana tillfällen har min egenkärlek fått en
och annan stöt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
