Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han klappade på.
“Ursäkta," hördes Lavinias röst innanföre,
“jag mår icke bra... jag ärnar lägga mig.“
Tonen hade väl i det närmaste samma
artiga ljumhet som vanligt, men innehöll
der-jemte något, hvilket Jumde gälla som ett
be-stämdt afslag.
Ryttmästaren flammade genast npp: kunde
väl något hindra honom att gå in i sin egen
hustrus rum? Hon curnade ju lägga sig: hon hade
således icke lagt sig. Han måste in — och
han gick in.
Lavinia satt vårdslöst utsträckt i ena
soffhörnet. Hennes ansigte var ovanligt blekt,
men då Ludvig emot hennés vilja öppnade
dörren, spred sig ett blodfärgadt skimmer öfver
hennes kinder. I hennes blick brann en eld,
som hade all möjlig likhet med förtrytelsens.
Ludvig uppfattade rätt väl detta uttryck,
men det hejdade honom icke.
“Fruktan tillät mig ej att efterkomma din
önskan!" sade han och försökte tvinga rösten
att icke alltför mycket förråda hjertat.
"Mitt illamående är för obetydligt att göra
anspråk på någon fruktan — jag ber att du
icke anser det värdt att sysselsätta dig!"
Med alldeles märkvärdig foglighet fattade
sig ryttmästaren i det fullkomliga nya
förhållandet att höra Lavinia så uttryoka sig.
"Min vilja, om den borde rätta sig efter
ikymi vink, uträttar i detta hänseende ingen*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
