Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyga mig att lian är fullkomligt oskyldig. Läser
jag den icke, går det enda möjliga tillfället att
erhålla någon visshet ur vägen ... Men om der
stode något, som vore bättre att icke veta?...
Lika mycket, jag måste veta det! Det är ett
helgerån på sätt och vis, men min frid
betyder också något. Jag är ingen resignerande,
uppoffrande romanhjeltinna."
Hon vek upp biljetten och bleknade,
rodnade och bleknade igen, under det hennes
ögon öfverflögo följande rader:
“Upphör, bästa Marie, att oroa dig öfver
detta ämne! Min hustru är så långt ifrån
svartsjuka och misstankar, att det verkligen vore
löjligt att påtruga henne ett förtroende, som,
ifall det någonsin skulle behöfvas, alltid
kommer tids nog.
Men jag förstår din vackra qvinnliga känsla,
min bästa Marie, och skulle vara den förste
att billiga den, om det behöfdes, men det
be-höfves icke, och jag tillstår att jag är bäst
belåten härmed, ty det finnes saker, som, huru
grannlaga man än vidrör dem, alltid måste
gifva smärta.
Marie, du får ej förbjuda mig att komma!
Hvad kan vara mera rätt och billigt än att jag
besöker dig? Du, stackars arma Marie! I
den belägenhet, vi bägge befinna oss, kunna
vi åtminstone försöka att trösta hvarandra.
Ludvig C:sköld.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
