Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lifliga oron förlédde honom — och som
hon ännu icke öfverlagt huru hon efter det
passerade skulle hafva mod att möta honom,
fick ögonblicket afgöra.. och ögonblicket,
slumpen, den harmfulla smärta, som denna stund
medfört, allt bidrog att gifva henne en för
hennes karakter alldeles främmande retlighet.
Det var först sedan hennes man tillslutit
dörren, sedan ekot i hennes öra upprepade dessa
ord: “Ifall du icke innan vi träffas vid
frukosten i morgon återkallar detta ditt beslut,
stå hästar och vagn klockan 12 till din
disposition!“ som hon med ångest i hjertat kände
vigten, den oberäkneliga vigten af det vilda
steg, hon tagit, ett af de få i hennes lif, då
känslan fått spela mästare öfver förnuftet och
eftertanken.
För en god stund undanträngde det sista
bekymret helt och hållet det första. Slutligen
återvände minne och besinning. Något måste
göras vid det ena, innan hon egde redighet
att öfverlemna sig åt det andra.
Klockan omkring half 7 inträdde fru
Brunsberg med té. Lavinia hade då tagit sitt beslut.
“Min bästa fru Brunsberg,“ sade hon i sin
mest vänliga ton, “jag känner att jag icke får
sofva en blund i natt, utan att först njuta litet
frisk luft. Det kan vara löjligt att resa ut så
här dags, men jag behöfver det. Var derföre
så god och säg åt den beskedlige fältväbeln
att han låter spänna för kappsläden. Han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
