Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf, oin han behagar, köra för mig, ty, ser ’
lilla fru Brunsberg, efter det är vid den tiden
min man och grefven roa sig med sitt kära
tivoli, vill jag icke gerna att de skola bli störda."
“Ja, men, söta hennes nåd, kan det vara
helsosamt? Och minsann jag se’n vet om
fältväbeln, då herr ryttmästarn sjelf är hemma,
vågar taga ut någon af hästarne utan att säga
till."
“Det blir min sak, som gifvit
befallningen!" svarade Lavinia i en ton, som ej tålde
motsägelser. “Inom en qvart väntar jag
underrättelse om att släden är framme.“
Fru Brunsberg uträttade sitt uppdrag,
hvar-vid både hon sjelf och fältväbeln i kapp
bedyrade att salig hennes nåd aldrig utan
förfrågan skulle vågat något sådant, då
husbonden var vid väggarne. "Men det är så, min
käre herr fältväbel, att för en del går tiden
fram (de göra ändringar både härs och tvärs)
medan den för en del andra åter står som den
stode i berg och aldrig flyttar sig af stället!"
Fältväbeln begrep icke så mycket som att
detta var en fin allusion på den
omständigheten att tre månader förflutit, sedan frieriet vred
sig på rosten.
Och det frieriet blefve visst aldrig utaf,
ty förgäfves undrade fru Brunsberg, då hon om
aftonen för åtskilliga orsaker bläddrade i
almanackan, hvad den dagen månde heta, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
