Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller bud, och snart återstod icke mer än den
sista q varten före frukosttimman.
“Hon återtager ingenting, icke enbokstaf:
hon är alltför stolt att gifva sin man detta
bevis på aktning. Hon anser det för en
despo-tisk nyck af mig, den hon ej behöfver ställa
sig till efterrättelse ... Och likväl är hon min
hustru: hon borde, det tillkomme henne att göra
afseende på min vilja. “
I allt häftigare oro gick han fram och
åter på golfvet. Aldrig, aldrig hade den
egenmäktige mannen så plågats och pinats genom
följderna af sitt lynnes despotiska egensinne.
“Det var likväl ingen nyck!“ sade han vidare
till sig sjelf. “Nej, vid gud, det var min
öfver-tygelse, ty efter det utbrott, hon tillät sig i går,
fans blott ett sätt att försona: ett öppet
med-gifvande att hon förolämpat mig.“
Nu hviskade väl ryttmästarens samvete
några ord om det troliga att hon så gjort, kanske
redan i går afton, ifall hon ej fått sig det
förelagt såsom en fordran. Hvarföre skulle hon
lyda den — lyda... ett sådant ord kunde aldrig
komma i fråga för Lavinia, och den man, som
oförsynt låtit förstå att hon borde kufva sina
egna känslor för att gifva dem till offer åt hans,
skulle hon aldrig kunna älska, ty fupnes ej en
fullkomlig jemlikhet inom äktenskapet, utan den
ene vore förbunden att tåligt bära hvarje ok,
som den andra ville pålägga, blefve det hela
ett ok henne ovärdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
