Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fr&n flera aflägsna vallpipor. Vallhjonen
lockade boskapen tillsammans för hemfärden.
“0“, utbrast Lavinia, omedveten af
förändringen i sin ton, “hvilken luft, hvilken natur,
hvilken anda af storhet !w
Ryttmästaren såg på henne med en blick
af djupt allvar. Det låg en stum, men vältalig
förebråelse i denna blick, den Lavinia
öfver-satte så: “Lyder du åter en ny inflytelse?4*
Hon, som i grunden var den minst
nyckfulla af alla qvinnor, led outsägligt af att just
i denna stund, då allt borde vara rent och
fritt liksom naturen, stå i ett så tvetydigt eller
eller, ännu värre, otvetydigt ljus inför honom,
hvars aktning, trots allt hvad som var emot
honom, beständigt blef henne nödvändigare.
Tysta och nedslagna ankommo de till det
herrliga hemmet, och intet småleende sväfvade
på Lavinias läppar, förrän hon fick sigte på
fru Brunsberg, som stod der nigande och ljus
i synen som en vårsky.
“Åh, allra som hjertligast välkommen,
hennes nåd! Jag säger rent ut jag, som, vår Herre
vare pris, kan både se och inte se och höra och
inte höra, att herr ryttmästarn kontant höll
på att få trånsjuka."
De sista orden halkade öfver fru
Bruns-bergs läppar, just som hon drog igen dörren
till den stora högtids-trefliga salen, hvars
ståtliga blommor sände sitt friska doft emot den
inträdande husmodern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
