Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den här slöjan... så ja... så skall det
vara — gå på så der, du!“
På Lavinias läppar sväfvade ett leende,
väl mildt och godt, men icke utan en liten
tvetydig betydelse.
Julia märkte ingenting, ty sedan hon
af-bördat sig de moderliga omsorgerna, flög hon
rundtomkring, ur rum och i rum, för att
tillfredsställa sin nyfikenhet.
Rudolf deremot hade bemärkt Lavinias
småleende och hviskade henne i örat: “Ingen
orättvisa mer! Jag försäkrar dig att hon nu
är allt hvad hon synes — kanske litet
öfver-drifven, det må vara, men annars en engel i
fullkomlighet, den ömmaste maka, den mest
försakande mor.^
“Gudskelof!,“
Lavinia hastade efter Julia, som glädtigt
ropade emot henne:
"Åh, jag undrar icke längre det ringaste
öfver att du tillber ditt hem: jag är förtjust i
allt. Det är en smak, en elegans, en
beqväm-lighet och en trefnad, som tar hela mitt bifall
i beslag. Jag vill nu blott önska att jag kunde
komma till rätta med ...“
“Téet?“ inföll Lavinia skämtande — “jo,
jag försäkrar dig att vi ha det ganska godt.“
“Det var just icke det jag menade, men
lika mycket, vi förstå hvarandra. Jag förtviflar
af längtan, innan jag får se hur långt du
hun-.nit med hans uppfostran 1“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
