Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hället föråldradt talesätt. Slafvinnoraa
hafva redan öfverlefvat sin tid, männerna veta
väl bättre än så nu. Slafvinnan var ett slags
hus- och lastdjur, som icke gick längre än
husbondens jernvilja dref henne: det blef således
alltid en och samma kretsgång. Vår tids män
hata bojor och slafveri. Hustrun får i stället
genomgå en serie lektioner, der hon kan lära
sig det vältaliga och ovärderliga ögonspråket,
och har hon detta rätt inne, ledes hon med
en silkesända så fin som ett hårstrå, och det
utan att en enda menniska märker, att hon går
ett steg åt annat håll än som behagar henne.“
Under denna Lavinias lilla föreläsning hade
Julia stannat midt på golfvet. Men nu kastade
hon med förtrytelse hufvudet tillbaka, satte
bägge fingrarne i öronen och bedyrade, vid
allt hvad heligt och sant var, att hon icke ville
höra ett ord mera af ett så “ovärdigt
förtroende."
“Men detta är åter blott ena hälften!"
försäkrade Lavinia. “Om du haft tålamod i
tre sekunder till, skulle jag hafva sagt något
som bättre behagat dig.“
“Nå, så uppoffrar jag tre minuter till —
men skynda dig, annars skänker jag dig icke
så mycket som en half sekund!“
“Jo, ser du, i den utmärkta
pensionsan-stalt, som jag nyss talade om, lär man sig
äfven att sjelf föra silkesändan, och genom ett
slags fin och hemlig mekanik — den man lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
