Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lavinia låtsade icke höra dessa ord, utan
skyndade emot grefve Adrian, som med ovanlig
långsamhet förfogade sig ur vagnen.
Sedan ryttmästaren utbytt ett kraftigt
handslag med Rudolf och kysst Julias fingerspetsar,
presenterades grefve Adrian, men Julia fann
grefven så ofantligt ful, att hon genast
beslöt att låta honom förblifva i sitt tillstånd
af oomvänd.
En timma efter herrames ankomst, sedan
de tillbörligen aftvättat resdammet, gjort sig
till fina kavaljerer och fått sig en liten extra
risp, samlades hela sällskapet i salongen.
Doftet från blomsterparterrerna
inströmmade med sommarvinden, som spelade genom
de öppna dörrarne till verandan, på hvars
stolar Ludvig och Rudolf just nu togo plats.
“Rosenborg är ett verkligt paradis, min
käraste bror .. och med förtjusning," tilläde
Rudolf ett par toner lägre, “finner jag att
ingenting saknas!"
Ryttmästaren rodnade. Han tänkte på hvad
Rudolf skulle säga tre månader härefter, och
då han sjelf härigenom kom att eftersinna att
det sista Qerdedels året redan ingått, att
eftersinna hur liten glädje de föregående tre
fjerde-delarne skänkt honom, mörknade hans blick,
och för hans själ stodo åter lefvande de
tim-jnar, som följt före och efter Lavinias resa till
hemorten. Någonting hade då haft makt med
henne, som nu tycktes försvunnet. "Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
