Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvem vet,“ sade han för sig sjelf, “om jag icke
redan i morgon skall blifva öfvertygad att hon
äfven i dag lydt en inflytelse som aflöses af
en annan motsatt den, som nu hänför mig.“
“Jag hoppas,“ yttrade Julia, som i
detsamma stack fram sin lilla fot på verandan,
“att jag icke kommer herrarne olägligt?“
“Tvärtom!“ förklarade Ludvig, förtjust att
slippa undan en förtrolig sammankomst med
sin svåger, en sammankomst, hvilken i
närvarande omständigheter icke kunde vara
särdeles angenäm. “Får jag uppvakta med en fåtölj ?“
“Ja, jag tackar — men en pall skulle icke
heller skada!“
Julia var högst road af att veta det
Ludvig, då hon var gäst i hans hus, icke gerna
kunde vägra dessa små artigheter, hvilka det
aldrig förut fallit henne in att begära.
“För mycket, för mycket för en ovan
kavaljer!“ skämtade ryttmästaren.
“Lavinia, du har icke heller någon pall,
tror jag!“ fortfor Julia.
“Jag behöfver ingen, ty jag går och sätter
mig på min favoritplats i kåsösen.“
Hon nästan ilade öfver golfvet för att
uppnå den.
Emellertid hade grefven med en
tjenst-aktighet och ett behag, som helt och hållet
omstämde Julia till hans förmån, burit fram
från salongen en pall och derefter uppvaktat
med sylåda, hatt och parasoll, hvilken senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
