Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men jag, mitt herrskap, som står här
af-satt, gäckad och förolämpad, jag måste ha
hämd!“ deklamerade grefven. “Vår strid, min
och Ludvigs, bör genast afgöras medelst en
ärlig brottningskamp nere på gräsplanen.
Vinner han, så tror jag att han och ingen annan
är uteslutande bestämd för den värdighet, han
nu inkräktat hos sin gemål; men vinner jag,
så skall han medgifva att ödet i den saken
har ett ord med till förmån för den förorättade.*
“Det går jag in på!“ svarade Ludvig, och
hans blossande kind, hans på Lavinia riktade
uttrycksfulla blick lät henne ana att det låg
någonting under skämtet och att grefve Adrian
hade en större del i hennes mans förtroende,
än hon hittills kunnat föreställa sig.
“Hvilken förträfflig idé!“ utbrast Julia,
glad att åter kunna slå igen sylådan. “Låt
oss straxt skynda ned på gården!“
Och dit skyndade hela sällskapet.
På den mjuka gräsmattan i rundeln skulle
kämpaleken stånda.
Damerna togo plats på det gröna
gung-brädet utanför syren- och kaprifolii-häcken,
Rudolf slog sig som stridsdomare ned i en
trädgårdsstol, medan de bägge kämparne
midt-emot hvarandra intogo en ställning, som gjorde
dem till icke ovärdiga söner af Herkules. Bådas
kraftfulla och muskelstarka växt visade sig i
bästa dag, och öfver Ludvigs markerade och
manliga ansigte, omfläktadt af det svarta, vågiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
