Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så får jag väl ännu en gång visa mig inom
skranket.. men,“ tilläde han i en hviskning,
“denna gång går mig segern säkertur händerna. “
Ryttmästaren hade profeterat alltför sant,
och Julia jublade af förtjusning, då det blef
Ludvigs tur att bita i gräset.
“Jag visste väl att jag skulle hafva lycka !a
sade hon till grefven, som leende och bugande
emottog yttringarne af hennes smickrade
egenkärlek.
Ankomsten af en liten vallpojke, förande
en get i ledband, af bröt de landtiiga nöjena
eller kom, rättare, att öka dem.
“Ack, gud, min lille gosse, min serafl“ ropade
Julia, plötsligt gripen af sina moderliga känslor.
Hon hade under det nöje, hon nu flera
timmar erfarit, alldeles förgätit både serafen,
skorp vällingen och allt det andra.
I ett ögonblick var hon borta, men det
dröjde just icke länge, innan hon återkom med
den näpna halmhatten, kokett rättad framför
spegeln, den lilla mjölkstäfvan i handen och
ett hvitt musslinsförkläde, till tecken af sin
huslighet.
“Får jag anhålla att ni aflägsnar er, mina
herrar, ty nöjet måste vika för pligten!“ sade
hon med en intagande åtbörd.
“Hvad skall nu bli af?“ frågade Ludvig
och blickade förundrad på den unga damens
högtidliga tillställning.
“Du hör,“ svarade Lavinia småleende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
