Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sända kaffekittéln, i hrilken klar-skinuet redan
låg i ordning, på det inte hennes nåd måtte
glömma det.
Denna gång behöfdes tvänne roddare, ocb
det blef grefven och Rudolf som gjorde början.
Ingen betjent var med, ty herrarne hade
kommit öfverens om att de icke kunde bli trötta,
och damerna skulle egenhändigt förse bordet
och koka kaffe.
Dagen var mycket het, men alltemellan
kom en liten vindfläkt susande genom
löfdun-garne in i tältet. Båten gungade frammelian
de herrligaste stränder, skiftande i alla
färgers prakt: så öfversådda voro de med
ängblommor, och här och hvar passerades en liten
holme, som lockande inbjöd den gyllne
drak-innan till hvila.
Man hade längesedan, såsom förhållandet
är vid dylika tillfällen, kommit öfverens om
att man icke kunde erinra sig nyligen ha haft
någon trefligare dag: det var en såren, så
innerlig, så jublande glädje både utom och inom.
“Nu kunnen J, mina herrar, vara trötta, “
sade Ludvig, i det han steg ypp från styret,
?nn är det min tur att taga årorna. “
“Det är jag med om!“ svarade Rudolf och
tar genast vid Julias. sid*. Men; gtfejfvea
försäkrade att han ännu icke var trött, utan ledigt
kunde fortsätta att ro ena åran.
“Nej, det blir icke af 1“ förklarade Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
