Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens skyldighet att utgöra hustruns
hedersvakt! Hvad kunde han egentligen mena med
allt det der? Jag skulle vilja veta det. Månne
det vore möjligt att han en gång blifvit fattad
af svartsjuka, som jag så många gånger önskat?
Himmel, hvad det vore roligt — och det på
ett sådant föremål som grefven till, ful som ...
ja ja, min käre grefve är verkligen mycket ful,
och om han icke hade ett så artigt sätt, om
han icke utmärkte mig framför... Nå, lika
mycket, menniskan har ingen dålig smak, och
om Rudolf ville göra mig det nöjet att blifva
förfärligt svartsjuk, skulle jag kunna få ett högst
intressant äfventyr att afsluta min landttur med.
Så länge Julia fortfar att vara vaken, hade
hon nu tillräcklig sysselsättning genom att
uppränna tusen skiftningar i sitt äfventyr.
För att genast göra början, företog hon
sig, då Rudolf ändtligen, oroad af hennes eviga
vändningar, vaknade, att liksom i sömnen, men
högt och tydligt och med mycken liflighet,
uttala grefve Adrians namn flera gånger efter
hvarandra, och så när hade hon bitit sönder
lakanet för att qväfva ett skratt, då Rudolf
satte sig upp och lyssnade till dessa ljud, dem
han besvarade med halfqväfda suckar.
“Godt, godt,“ tänkte Julia, detta blir nu
icke allenaat en ypperlig förströelse, när andra
böija fattas, utan vi skola äfven i vinter skratta
oss sjuka, hvaije gång jag erinrar om denna
stund.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
