Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af det listiga upptåget att med näsduken fara
öfver ansigtet, “hvarför du talar i en så
besynnerlig ton om grefven. Du vet väl att jag
icke bryr mig om honom: det fins visst ingen
menniska som ser honom med likgiltigare ögon.
Men... men,,, efter jag icke kan få höra
honom läsa, så läser jag sjelf. Gif mig boken,
som ligger på byrån!“
“Och mig vill du alldeles icke höra?“
“Alldeles icke.“
“Julia lilla, du är“ ... Rudolf stannade.
“Nå, hvad är jag? Jag är sömnig som
alltid, när jag har tråkigt.“
“Får jag bära in lille till dig? Förr var du
alltid så road af att leka med honom, men nu
på en tid...“
“Jaså, det är fråga om förebråelser?“ Just
emedan Julias eget samvete gjorde henne
sådana, blef hon nu retad och tilläde tanklöst:
“Jag tror icke att det fins en man skapad med
orimligare pretentioner än du! Skall jag då
alldeles släpa ut mig genom att dra stora
pojken på armame dagen igenom? Bara det att
du kommer fram med något sådant bevisar
bäst din kärlek!“
“Och din kärlek bevisar sig i ditt svar.
O, min Julia, du får icke vara så nyckfull att
ditt hjertas renhet derigenom går forlorad.
Jag känner att mitt tålamod äfven kan hafva
en gräns. “
“Hvad skall meningen egentligen vara med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
