Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugusjette kapitlet.
Ryttmästarens erfarenheter*
En half qvart hade knappt förflutit ifrån
det ögonblick Lavinia och grefve Adrian tagit
plats på gräsplanen under bokarne, då bullret
af ryttmästarens jagtvagn hördes med stark
fart rulla nedför den från fallhöjden sluttande
vägen.
Ludvig hade, så långt afståndet än var,
likväl redan igenkänt sin hustru och grefven,
men äfven med samma blick uppfattat att icke
Rudolf och Julia voro med.
“Besynnerligt, besynnerligt!“ mumlade han.
“Nu söker han ingen undflykt, då han vet att
jag ej skall komma hem förrän aftonen––
Hvarför har hon gått ut med honom ensam,
hvarför äro ej Rudolf och Julia i deras
sällskap ?“
Frågorna följde så fort att Ludvig, först
sedan de voro gjorda, häpnade öfver de
olyckliga och djerfva tankar de inneburo.
Men oaktadt han försökte le åt sig sjelf,
oaktadt den röst, som inom honom talade den
enkla sanningen: “De ha kommit för att möta
mig!“, fick sanningen intet gehör, ty hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
