Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ge anledning till rätt besynnerliga
gissningar, om vi båda två satte oss häruppe!*
yttrade Julia, då hon återkom från
middagsbordet. uJag tar min söm med mig och går
ned igen — jag tycker att du just ser ut att
icke särdeles sakna mig.“
“Gör hvad helst du behagar, blott du ej
glömmer att du har icke allenast mitt lif, utan
äfven min heder i dina händer. Ehvad du än
känner, handla åtminstone som min hustru!
Denna bön skall du ej slå i vädret.
Julia rodnade djupt. Ehuru ytterligt lätt*
sinnig, fann hon likväl hvad detta skenbara
lugn, denna tillit under dödssmärtan måste
kosta Rudolf. Men det vore ju en oförlåtlig
galenskap att upptäcka den lilla komplotten,
innan den blefve fullt färdig, och dessutom
vore det alltför svårt att försaka den kära
hämdlusten.
En stund dröjde bon i kabinettet bredvid
sängkammaren, hvars dörr hon tillslutit.
Då hon åter utkom, höll hon i handen en
bukett af de skönaste blommor, hvarmed hon
viftade sig öfver pannan. Ett par gånger steg
hon fram mot dörren, men gick åter tillbaka,
synbart i strid med någon kraft, som var
mäktigare än hennes vilja.
Rudolf blef uppmärksam. Han vår så van
att läsa alla Julias rörelser, att han af dé
närvarande böijade frukta det bon förehade
något, hvilket hon sjelf bäfvade att fullgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
