Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sista ansträngningen af sin
sjelfbeherrsk-ning sade han mildt: “Gif mig din bukett,
älskade Julia !“
“Nej, visst icke!“ svarade hon förvirrad
och dolde buketten i sin näsduk.
“Du har kanske ärnat den åt någon annan ?“
“Jag har icke ärnat den åt någon annan
än mig sjelf!“ Hon öppnade dörren och var
på väg att gå.
“Förlåt att jag uppehåller dig — du
tilllåter ju åtminstone att jag luktar på dina
blommor?"
Liksom rädd att väcka någon
uppmärksamhet genom sin vägran, höll hon sjelf fram
buketten mot honom.
Han böjde sig ned och tycktes med nöje
insupa dess doft, men hastigt ryckte han den
ur hennes hand, slet den isär ocli framdrog
en liten pappersrimsa.
“Nåväl, hvad säger du nu?“ frågade han
med flämtande röst.
Julia svarade ej. Hon skulle hafva gifvit
en stor scen, om hon ej fruktat att utbrista i
ett gapskratt... nu nöjde hon sig med en liten
och stod der liksom en darrande brottsling
med blicken oafvändt fästad vid golfvet.
Emellertid, öfverflögo Rudolfs ögon denna
r a,df:
*‘Var i paviljongen kl. 5, i stället för kl. 7.
JuUa.u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
