Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vi skola väl äta af dem allesammans,
hoppas jag.“
“Men är det icke egentligen för vintérn
man lägger in, och när den tillstundar, står
Rosenborg öfvergifvet. Jag ärnar bosätta mig
i Stockholm i höst."
“Ärnar du det?“ sade Lavinia, som nu lätt
insåg att det ej var fråga om ett kroppsligt
illamående, utan något helt annat. Emellertid
yar hon för klok att låtsa om sin förundran
och för god att göra minsta stickande tillägg
om hvad hon sjelf ämade.
Men Ludvig var just nu i lynne att, om
möjligt, rubba hennes tålamod.
“Jag tror,“ återtog han, “att jag skall finna
mig väl af denna anordning, och jag gissar att
äfven du redan tänkt på någon angenäm
vistelseort?"
“Nej, icke ännu."
“Verkligen — det är att vara alltför litet
omtänksam! Två månader flyga hastigt förbi,
och jag tar för af gjordt att du icke ärnar
bosätta dig i Rudolfs hus?"
“Nej, säkerligen icke ... Men är ej detta
ett ledsamt ämne?"
“Ingenting är ledsamt, min vän, då man
blifvit van dervid, och du vet sjelf om jag
saknat tid att vänja mig vid detta ämne."
Lavinia kunde icke såras af alla dessa
uttryck, om hvilka hon visste att de funnos till
endast på Ludvigs läppar. Men det plågad»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
