Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så häftig. Vi måste först öfverlägga. Men jag
skall ensam tala med grefven.
Rudolf
öfverväldigad af blygsel, af en glädje, som
han ej vågade förråda, och brinnande af
bitterhet mot Julia, denna trollslända bland qvinnor,
stod Ludvig ett par sekunder orörlig. Derpå
utbrast han med en röst, hvars uttryck hade
hela sanningens och öfvertygelsens styrka: “Var
en man, Rudolf, väpna dig mot dig sjelf och
icke mot Adrian, ty jag svär vid min heder
att han ej mer tänker på att förvärfva din
hustrus gunst än jag! Och har han än fått ett
sådant budskap från henne, pantsätter jag mitt
ord på att han icke kommer. “
“Hur kan du veta det med sådan
tillför-sigt?“ frågade Lavinia.
“Jag vet det. För den qvinna, som mannen
icke älskar, talar förnuftet. Han — kommer ej.u
“Men jag har dock förlorat henne, för
evigt förlorat min lefhads hela sällhet!“ klagade
Rttdolf. “Aldrig, aldrig mera kan det c.. äfven
om hon skulle glömma honom... blifva hvad
det varit! 0, hvilket förfärligt öde .. aldrig mer
blifva hvad det varit!“
“Och jag, min heders bror, tror att det är
tätt väl, ty, på min ära, har icke din svaghet
gått något för långt! Julia hör ty värr icke till
antalet af de qvinnor, som förstå att uppfatta
sin makes kärlek och sina egna pligter: hon
tillegnar sig icke ens skenet af de senare.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
