Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa ord for en ryckning, en skälfva
genom Rudolfs hela väsen ... Julia hade fört
ett glödgadt jern intill hans hjerta. Smärtan
var oerhörd, och det vilda leende, den
frampressade, bevisade att denna smärta kostade
honom sista återstoden af en med möda
sammanhållen tankekraft.
“Kanske," svarade han doft, "torde det
likväl i längden kosta dig för många tårar att
höra talas om den der stackars fånen, som
hustruns helvetiska lättsinne beröfvat
förnuftet! Jag skall derföre hitta på en kortare
utväg att göra slut på din komedi."
Han kastade sig öfver en rakknif, som låg
på toalettbordet, och det är svårt att veta
hvilken upplösning Julias intrig erhållit, om icke
Ludvig, som befann sig i yttre rummet och
hört hvart ord, kastat upp dörren och fattat
honom i armen.
Med ett genomträngande skrik föll Julia
på golfvet.
“Nå, hvad sade jag, hvad kände jag på
mig!" yttrade fru Brunsberg till sin förtrogne
tre dagar efter detta uppträde. "Nu är hela
kodiljen sin kos, grefven sin väg, de andra sin,
och herrskapet går här nu som ett par
vålnader i stället för ett par lefvande menniskor."
"Ja, som ett par vålnader!" pustade
fältväbeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
