Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ J ett oändligt qval dolde Lavinia sitt
ansigte i sina händer. Ludvig hade då trott henne
brottslig, trott henne i stånd till otrohet, just
vid en tid, då, hon låtit honom allt djupare och
djupare blicka in i sitt hjerta . . . det var
förfärligt.
Från dessa bittra tankar föll slutligen en
på den stackars grefven.
I början fann Lavinia den beskyllning, som
blifvit anförd mot honom, alldeles otrolig, men
efter hand, då hon granskade alla minnen,
nödgades hon anse åtminstone som en
möjlighet att han fattat en så olycklig böjelse.
Men också var det ej mer än en blott
möjlighet, och hon bad innerligt och varmt att
äfven denna måtte vara ogrundad. Var icke
hans lif bittert och tungt nog, utan att en ny
plåga komme att öka tyngden och tillika
be-röfva honom det vänliga hem han egt på
Rosenborg!
Hvilken natt för hvar och en af dessa fem
menniskor, hvilka nyss voro så glada och
lyckliga tillsammans!
Till och med på Julia verkade den så
mycket, så starkt, att hon svettades af
förskräckelse. Stödd på armbågen, satt hon
upprätt i sängen och lyssnade till Rudolfs dofva
suckar från nästa rum, dit hon ej kom, ty han
hade urtagit nyckeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
