Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*att vän — höll tålamodet: på afct förgå honom,
isynnerhet som Lavinia aldrig kundo gå fram
till fönstret,, utan att vara bespej^d af sin
gengångare, som hyrt sig rum i huset mjldt*
öfver.
“Låt oss resa härifrån!" bad Laviniaifrigt,
då hpn märkte att Ludvigs blod kommit i för
stark jäsning.
“$fej, jag måste tala vid honom—det är
min skyldighet. Du bör veta att det i sanning
är oblygt, att så der förfölja en qvinna, vai*$
sig gift eller ogift, och ställer han sig med en
så fördömd ihärdighet vid fönstret engångtill?
går jag ditöfver.“
Nu darrade Lavinia och bleknade af fruktan.
Hon var säker att majoren ické skulle
öfver-ge sin plats, den ingen kunde ega rättighet att
bestrida honom, men hon var å andra sidan
lika säker att det i närvarande fall skulle
fordras endast en obetydlighet för att drifva
Ludvigs retlighet till dess högsta höjd, och hvilket
ähit kunde det ej då blifva!“
Nu gällde det att pröfva hura stor makt
bon verkligen vunnit öfver honom. Höia var
-besluten att våga den till äet yttersta. ■’
“Min gode Ludvig, låt oss resa äfcnra i
afton! Det blir en natt med det herrligaste
månsken, ooh jag har nu aeitt öfverst till-i
räckligt, att jag visst icke kommer att sakn&i
v&r tilltänkta färd i morgqn. Jag är trött att
vidare flacka omkring ochibeikåda.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
