Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det vore jii emellertid alltför löjligt, om
vi på det sättét »kulle nödgas rymma fältet,
och jag fruktar att jag verkligen icke kan
bifalla ett så underligt1 förslag.* :
“Alls icke hvarken underligt eller löjligt,
och om du bifaller, jag säger icke mitt
förslag, utan inin bön, så anser jag att jag
deri-genom erhållit det fullkomligaste bevis på
grundlösheten af min fruktan, ty jag förstår rätt väl
att ditt bifall endast och allenast gifves för
att stadga mitt förtroende. Nekar du deremot,
måste jag tro att svartsjukan glimmar under
askan och endast väntar på en förevändning
till utbrott. “
“Nej, detta sista är, vid gud, icke
sanning, men det vill mer än menskligt tålamod
... se, der ligger han återigen och tränger
med sina ögon tvärsigenom både fönster och
gardiner... det vill mer än menskligt
tålamod, säger jag, att se sin hustru blottställd
för sådana blickar !“ Ryttmästaren fattade
sin hatt.
“Men jag ser icke dessa blickar: jag
af-skyr dem... Var nu god och förnuftig,
Ludvig, gif befallning om resan — eller vill du att
jag skall tro att min bön ej är af något värde
för dig? Du sade likväl en gång, att en hustrus
bön förmår mycket... Se så.. du småler: då
är segern min, och hatten blir qvar, och du
blir qvar... o, gör du icke?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
