Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinias talande oro, som måste innebära något
mer än han anade, blandade beständigt*
fruktan i hans brinnande begär att se sitt öde
af-gjordt.
Men under en af dessa regelmässiga
promenader skar han tvärt af.
“Hur hvaije dumhet, hvaije sinnets
uppsvallning straffar sig sjelf!“ sade han, fästande
en bliok full af den djupaste ömhet på henne,
som i dag för ett år sedan blef hans hustru.
“Jag blygs för mig sjelf och inför dig vid
minnet af det vansinniga beslut, som bär skulden
till vår gemensamma förlägenhet i dag. Om
jag vid detta tillfälle visat, hvad du så oändligt
många gånger sedermera visat mig, tålamod
och öfverseende, skulle kanhända en icke
alltför lång tid förflutit, innan å ena sidan ditt
hjertas godhet och å den andra
minaoafbrut-na bemödanden att minska den likgiltighet, du
då kände, bringat oss i ett lyckligare
förhållande. Men var jag då öfvermodig eller rättare
alldeles tokig, så vet du om jag derför fått
lida. Dock, älskade Lavinia... “
Klangen af dessa bägge ord, för första
gången högt uttalade tillsammans, gjorde ett
så häftigt intryck på honom, att all
förlägenhet, oro och fruktan drogo bort liksom molnen
för en solvarm vind.
“Älskade ... min högt älskade Lavinia,
hvil-ka förklaringar skulle väl behöfvas, efter allt
hvad dina egna ögon sett? Du har kunnat följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
