Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert inför Gud, Ludvig... Dook, jag ser i
dina ögon att jag varit en stor toka: du kunde
aldrig hafva handlat så mot denna stackars
flicka, hvilken du skyddade som en syster. Men
hör också hvad jag nödgats höra!“
Lavinia berättade nu hvaije omständighet:
det samtal hon afhört i prostgården, den
biljett, kamrerskan Kumlin af elakhet qvarlemnat,
och till sist den beskedlige faltväbelns
oskyldiga berättelser om sin husbondes besök på
Kullen.
Ludvig var förvånad, var utom sig öfver
menniskornas elakhet och oblyghet. Men
alltsammans glömdes och dränktes likväl i
svallet af de lycksaliga känslor, som oupphörligt
inströmmade i hans bröst.
“Nej, du får icke slippa så lätt !u återtog
Lavinia. “Jag erinrar mig att du en gång sjelf
sade mig att du tänkt på att gifta dig med
Marie Rehnman ?“
“Det har jag sagt, och just det borde
säkrast hafva förvissat dig att, ifall jag varit
en nog stor usling att förföra henne, jag
likväl icke sedan skulle ha öfvergifvit henne.
Men mins du, min älskade, hvad jag tilläde?
Jo, att, innan detta beslut hunnit stadgas, hon
redan blifvit ovärdig att bära mitt namn.“
“Således, min Ludvig, således ...“
“... har du att göra din första af bön!“ Han
slog sin arm så fast kring hennes lif som om
han för evigt velat qvarhålla henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
