Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindelse, så^hadé jag åtminstone aldrig glömt
den aktning, jag var skyldig dig, ända derhän
att jag nu vågat begära din tro.“
“Med dessa tänkesätt kunna vi ömsesidigt
vara trygga. De äro den säkraste borgen för
hoppet om jordisk lyeksalighet... Men hur fick
dit teta Maries olycka, och hur fick hon veta
att hon blifvit bedragen?“
“I skilsmässans stund bekände han för
henne icke blott att de skildes för evigt, utan
äfven att hans tro var förpantäd till en annan,
men han hade sagt henne dessa ord, som
Marie ofta upprepat: ’Jag kommer icke att
tillhöra henne mer än dig. Himlen skall snart
återfordra sitt lån, och dröjer dermed än en
längre tid, vill jag dock aldrig kallå henne
min maka, sedan jag kallat dig mih
älskarinna !’ Och den arma, olyckliga, öfvergifha
Märie gaf honom ifcke blott sin förlåtelse:
ht)n välsignade sin bödel och bäd honom
enstätodigt att före sin bortgång afbörda sitt
samvete den bekännelse, han var skyldig sin
trolofvade. Straxt derefter. sedan baronen
lem-nat badet, kom Marie hem, och så stor var
hennes f örtviflan öfver att vanära den
aktningsvärdaste af mödrar, att hon uti sin outsägliga
ångest valde mig, sin broderlige vän, till sin
förtrogne. Jag beredde fru Behnman, öch med
dén sanna, ödmjuka gudsfruktan, som utmärkt
déhna qvinnas hela lif, emottög1 hön det för*
skräckliga slaget, sträckte sina armar mot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
