Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se der, de ha redan hört bullret af vagnen ...
0, mitt kära Rosenborg — vårt Rosenborg
“Ja, vårt Rosenborg!“ upprepade Lavinia
med rörelse. “Vet duhvarfor jag i denna stund
högst tackar Gud? Jo, först för det att du
icke fått detta förtjusande ställe efter din
af-lidna hustru och dernäst för det du med en
så innerlig grannlagenhet aflägsnat allt, söm
kunnat påminna om henne.44
•Ack, hur väl jag förstår dessa dina
känslor ... Men se, der ha vi fältväbeln och fm
Brunsberg. Se, så glada de beskedliga
sjä-lame se ut—aldrig ha väl tvänne ansigten
uttryckt mera belåtenhet44....
“Jag får ödmjukast säga,44 förklarade fru
Brunsberg med stor högtidlighet, då herrskapet
inkommit i salen och uppburit de vanliga
väl-komst-önskningarne, “jag får ödmjukast säga
att jag för visso tror att ryttmästarn och hen^
nes nåd hemkommit i en välsignad stund, för
det har sig så, att fältväbeln och jag eller min
käre Stark, som jag nu rätt och slätt säger,
att Stark och jag just nyss ■— nå, kom fram
då, min vän, och tag emot herrskapets goda
lyckönskningar <— kommit öfverens att dela nöd
och lust. Det bar länge varit liksom litgfc väl
mellan oss, fast det dragit ut på tiden, innan
Stark kunnat klämma fram sitt ärende.44
MAlldeles det, alldeles så: det har dragit
at på tiden ... hm!“
“Men det goda kommer <å£4rig för sent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
