Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år senare - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf ryttaren ett litet slag, flög han fram till
gungbrädet och slöt ena armen omkring den
förgudade makan och den andra omkring
barnen, som klängde upp till honom.
“O, hvilken herrlig syn det var att se dig
sitta här med våra ’små englar!’“ — det var
så ryttmästaren i förtroligare ögonblick, sakta,
s& att englarne ej hörde det, benämde sina
döttrar–– “Vår lycka växer för hvarje år,
hvarje vecka, hvarje sol, som går upp och ned.
Och jag, dåre, $om en gång ville skjuta all
denna sällhet ifrån mig!“
“Var då jag klokare ?“ svarade hon,
kärleksfullt besvarande hans smekningar.
“Hvarföre kommer du ej ned, Adrian ?“
ropade ryttmästaren uppåt ett af de öppna
fönstren i andra våningen. “Håller du på att
korrigera ditt sorgspel, eller smickrar du dig
med att jag ännu torcjle vara jaloux?“
“Åh nej,“ sade grefven, som, i det han
blef synlig vid fönstret, endast besvarade den
sista frågan, “jag steg för hastigt upp att kunna
hålla mig fast på höjden, och nedsjunken till
min gamla obetydlighet, roar jag mig nu att
göra fältyäbeln jaloux, då jag under hans
frånvaro går in och språkar med hans husfru, som
’gudskelof ännu kan både se och höra’.“
“Skynda dig ned!“ uppmanade
ryttmästaren.
“Låt det vara nog med ridten nu, Ludvig
lille!“ sade Lavinia till sin förstfödde. “Kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
