Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år senare - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt under arbetet kastade Julia en
medlid-sam blick bortåt vrån, der hennes barn, det
ena i vaggan, de tvänne andra i en fållbänk,
slumrade på bäddar, hvilka åtminstone icke
hade denna snöhvithet, som till och med den
fattigaste mor kan åstadkomma
“När man icke har något att göra med,a
sade hon halfhögt, förmodligen för att lugna
sig sjelf, “så“ -... Hon halfnickade, i stor
benägenhet för sömn, men fortfor dock att doppa
sina ljus, ty en starkare makt än sömnens höll
hepne tillbaka, livar gång hon frestades att
kasta sig ned.
Hennes ansigte var blekt, med ett
utseende af sjuklighet, och ,på kinderna låg detta
slags obehagliga sken, som uppkommer genom
ständigt afgnidna tårar.
Förvillad af en osalig fantasi, hade Julia
sträfvat att sönderslita sitt första ädla band,
och då denna sträfvan funnit det väntade
målet, fann äfven hon snart därefter sitt
Knappt hade ett par veckor bortrunnit
under det slags rus, som daterade sig från
lienneg andra äktenskap, förlän hon
fullkomligt och för evigt kom; till den bittra
öfver-tygelsen att hon bedragit sig. Hon fick ej
mera att göra med Rudolfs kärleks v arma och
tillitsfulla hjerta.
Upptrött&d och likgiltig för allt^ framdrog
hon sitt lif. År från år sjönk med välmågan
sista skymten af en ädlare sträfvan. Så sjönk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
